DOBERMANN SOM BRUKSHUND

Som brukshund är rasen användbar i de flesta sammanhang. även om hunden varken mår bättre eller sämre av att tävla på t ex bruksprov kan målet vara en bra morot för ägaren att motivera till vidare slit de gånger träningen känns motig. Vill man ta sig till SM går det förmodligen fortare och lättare med en Schäfer. Om man emellertid låter dressyren ta lite tid, hittar de rätta metoderna och biter ihop det första strävsamma året, då blir Dobermannen en suverän hund att arbeta med och kan i hundsportsammanhang ta sig snart sagt hur långt som helst. Men det gäller att knäcka koden för hur samarbetet ska bedrivas- Dobermannen är smart och torde, enligt de egna fansen, som ingen annan ras lägga ner energi på att slippa göra det som ägaren säger. Brister i ledarskapet kan bland annat ta sig uttryck i total nonchalans mot husse eller matte.

Alla bruksgrenar är möjliga för Dobermannen. Spår är det vanligaste valet, och flera ekipage har nått imponerande resultat. Rapport passar fint eftersom Dobermannen springer både fort och gärna. Framgångarna i sök visar tydligt att en Dobermann tycker om människor. Skydds domineras stort av Schäfer, men många Dobermannägare ligger i hårdträning med sina hundar. Inom Dobermannrasen finns flera hundar med lydnadschampionat, brukschampionat, och flera är godkända tjänstehundar. Rasen lämpar sig mindre bra som bevakningshundar då den korta pälsen inte ger tillräckligt skydd i vårt klimat. Flera är ändå utbildade och kontrakterade bevakninghundar inom hemvärnet. Vidare hittar vi Dobermannen som mögelhund, eftersökshund och blindledarhund.

Dobermannen är suveränen bland brukshundarna när det kommer till draghundsport. Företrädesvis tävlar de i nordisk stil (hunden drar pulka, föraren åker efter på skidor). Draghundsport med Dobermann garanterar full fart framåt. Hundens benägenhet att dra upp tempot ska man ha i bakhuvudet om familjens barn ska tas ut på tur i snön. Det går fort, ibland för fort i skidspåret. Snabbhet och styrka är de viktigaste kriterierna för drag, och Dobermannen satsar tveklöst allt från stillastående till högsta fart.

Men som ägare gäller det att vara klok och försiktig. All form av kroppsansträngning ska föregås av uppvärmning, att slarva med det är ett misstag som kan få segdragna konsekvenser. Som med flera andra härdiga raser märker inte alltid Dobermannen om den skadar sig. Även med rätt allvarliga blessyrer fortsätter den att springa. Med uppvärmning innan träningspasset kan man undvika en hel del skador.

På dragtävlingar i nordisk stil tävlar Dobermann i en egen klass, klass C. Tyvärr är det inte så många som tävlar i drag med sin Dobermann, och det är synd för där kommer rasen verkligen till sin rätt.

1 2 4 5